Käppalaförbundet bildades 1957 och tolv år senare, 1969, stod Käppalaverket redo att ta emot avloppsvatten. Vid starten fanns nio medlemmar i kommunalförbundet. Sedan 2007 är elva kommuner medlemmar.

I mitten av 1800-talet hade ingen i Stockholm vare sig rinnande vatten eller avlopp. 1861 var Stockholms första vattenledningar utbyggda, och det första vattenverket kunde invigas. Men tekniken löste ett problem och skapade ett annat – när hushållen fick rinnande vatten fick de också avloppsvatten som släpptes ut direkt i rännstenen.

Intensiv diskussion om avloppsfrågan

Stockholm och dess förorter växte snabbt och avloppsfrågorna diskuterades intensivt i regionen i början av seklet i och med att vattenklosetter blev allt vanligare i början av 1900-talet. Insikten att sjöar och vattendrag hotades av nedsmutsning växte under 1930-talet och att problemet måste angripas gemensamt genom regional samverkan.

Trots att de första reningsverken togs i drift i början av 1940-talet förbättrades inte de inre vattnen i Stockholm på grund av den låggradiga reningen. Efter salmonellaepidemin 1953 tog byggandet av reningsverk ordentlig fart i Sverige.

Strax efter fick vi en ny lag som innebar att den som ska släppa ut avloppsvatten i en sjö eller ett vattendrag först måste rena det för att ”förebygga uppkomsten av sanitär olägenhet.” Lagen gav samhället större möjlighet att ingripa mot nedsmutsning av vatten.

I Sverige föll det på kommunernas lott att stävja smittspridning, bland annat genom avfallshantering och avskiljning mellan rent och smutsigt vatten. 

Regional samverkan för bättre vatten

I februari 1955 beslutade en sammanslutning mellan nio kommuner, Danderyd, Djursholm, Lidingö, Sollentuna, Solna, Stocksund, Upplands Väsby, Täby och Vallentuna, efter en utredning, sig för en lösning på avloppsproblemen: Käppalaprojektet, som ansågs vara den långsiktigt bästa lösningen med utsläpp i Halvkakssundet och reningsverket beläget på Lidingös sydostspets.

Käppalaförbundet bildas 1957

De nio kommunerna rekommenderades att bilda ”Stockholms norra förorters kommunalförbund för gemensamt avloppssystem”. Förhandlingarna om kostnadsfördelningen mellan kommunerna var klara hösten 1956. Året därpå fastställdes förbundsordningen av länsstyrelsen och kommunalförbundet kom kort och gott att kallas för Käppalaförbundet. Förbundet åtog sig att rena avloppsvattnet så långt det överhuvudtaget gick med den tillgängliga reningstekniken. I juli 1957 fick Käppalaförbundet vattendomstolens tillstånd att släppa ut höggradigt renat avloppsvatten på 40 meters djup i Halvkakssundet.

1962 anslöts Märsta till kommunalförbundet och 1963 antogs Upplands-Bro som medlem. Senare uppgick Djursholm och Stocksund i Danderyd.

Käppalaverket - nordöstra Stockholms reningsverk

Käppalaverket byggdes i ett skede då Storstockholm expanderade kraftigt. Samtidigt utvecklades avloppstekniken snabbt. Därför var man tvungen att anpassa anläggningen till ändrade befolkningsprognoser och vara flexibel för framtida lösningar. Arbetet med anläggningen pågick under tolv år och förhoppningarna på den nya reningsanläggningen var stora.

Uppdelat i flera byggetapper

Bygget av Käppalaverket med tillhörande tunnelsystem delades upp i ett antal etapper, bland annat Lidingötunneln, huvudpumpstation i Käppala, huvudtunnlar i de anslutna kommunerna och själva reningsverket i Käppala på Lidingö.

Den 6 november 1958 gick den första sprängsalvan för bygget av Lidingötunneln. I maj 1962 var Lidingötunneln klar. Parallellt med huvudtunneln arbetade man med den stora pumpstationen i Käppala. Pumpstationen stod klar 1964.

Avloppstunneln

Bygget av tunnlarna i medlemskommunerna drogs igång sommaren 1961 och var klart 1969. Från Märsta, Upplands-Bro och Vallentuna letade sig tunneln söderöver för att dyka ned vid Långsängsstrand i Danderyd och komma upp vid Sticklinge, på Lidingö. Där anslöt den till Lidingötunneln.

Käppalaverket i drift 1969

Den 17 oktober 1969 invigdes Käppalaverket av dåvarande jordbruksministern och verket visades upp.

Sedan starten har Nacka och Värmdö tillkommit som medlemmar i förbundet och Käppalaverket har byggts ut för att klara högre reningskrav och fler anslutna personer.